Bref srån Sverige. At Erik Bögh. (Efter Folkets Avis.) II. Under Mötet. Om mina ärade läsarinnor och läsare hade någon aning om den kraftansträngning som erfordrag för att i dessa dagur skrifva ett bref, tillochmed det aldra kortaste, så vore jag öfvertygad om att dessa rader skulle motiagas med ett ovanligt erkännande; men ack! — jag är deremot viss på att mer än en bland dem finner det oförsvarligt att jag skrifver så litet och så sällan i jemförelso med andra ärade referenter. De kapplöpningarne! de kapplöpningarne! Jag vädjar till eler sjelfva, ärade vettgiriga. Finnes någon rimlighet uti, att under ett möte, der enskild västfrihet och o ficiella arrangementer lägga beslag på hvarje ögonblick från klockan — ja, om det anses för tillå:et att under dylika förhållanden dricka kaffe och åta frukost, kan jag gerna säga från kl. 8 på morgonen till kl. 2 på natten — der all anledning fanns att tillbringa den ringa tid som blef öfrig på den utställning af konstverk, hvilken kunde asgifva ämne till så många herrbga bref — finnes det någon mensklig rimlighet i att fordra, att de tidningsskrifvande deltagarne i mötet skola täfla om att referera förhandlingar, måltider, skålar o. s. v. förrän