— Sögen så godt genast, att ni önsken ännu mera slående bevis, afbröt hertig do Sairmeuse. Näväl! ni skolen få dem. Vittne, fortsätt ert vittnesmål... Den gamle tjufskytten återtog: — Den anklagade var närvarande vid alla öfverläggningar som höllos hos herr Lacheneur, och beviset derpå är så klart som dagen... Som han måste öfverfära Oiselle för att komma till Reche och som han fruktade att färjkarlen skulle draga misstankar af hans nattliga utflykter lät baronen just vid den tiden reparera en gammal båt som han ej på flera år begagnat... — I sanning... det är en vigtig omständighet! Anklagade Escorval, erkänner ni att ni låtit reparera er båt ?... — Ja!.. men ej i den afsigt som denne man uppger. — I hvad afsigt då?... Baronen iakttog tystnad. Det var ju på Maurices uppmaning båten blifvit iståndsatt! — Slutligen, fortfor Chupin, då Lacheneur satte eld på sitt hus för att gifva signal till uppresningen, var den anklagade nära nonom ... — Detder måtte vara ett slående bevis! utropade hertigen. : — Jag var verkligen på Råche-heden, afbröt baronen, men det var, som jag redan sagt er, med den fasta viljan att förhindra upproret. Herr de Sairmeuse hånlog. — Herrar medlemmar i kommissionen, yttrade han, kunna höra att den anklagade ej ens har mod att tillstå sin brottslighet. Men jag skall öfverbevisa honom. Hvad , ,