gjorde ni, auklagade, sedan insurgenterna lemnat Recheheden? — Jag skyndade mig tillbaka hem, tog en häst och begaf mig till korsvägen vid Croix-dArey. — Ni visste således att detta var den allmänna samlingsplatsen: — ILacheneur sade mig det. — Om jag äfven antoge er förklaring såsom sann, skulle jag dock säga att er pligt varit att skynda till Montaignae och underrätta myndigheterna ... Men ni har ej handlat som ni uppger... Ni lemnade ej Lacheneur, ni åtföljde honom. — Nej, min herre, nej! ... — Och om jag på ett obestridligt sätt bevisade er det? ... — Omöjligt, min herre, alldenstund det ej förhåller sig så. Af den dystra tillfredsställelse som stod att läsa i hertig de Sairmeuses ansigte, kunde abb6 Midon förstå, att denne orättrådige domare hade ett oväntadt och förfärligt vapen i sina händer och att baren dEscorval skulle krossas tillfölje af något sådant olycksbringande omständigheternas sammanträffande som förklarar utan att rättfärdiga alla domaremaktens misstag... På ett tecken af åklagaren hade marquis de Courtomicu lemnat sin plats och gått ända fram till estraden. — Jag ber er, herr marquis, sade hertigen till honom, haf godheten uppläs det skriftliga vittnesmål som er dotter uppsatt och undertecknat.