Göteborgsposten – 18 juni 1869, sida 2

— ccc— komma under repen som voro utsträckta sör att hindra åskådarne komma för nära och närmade sig estradens fot. — Herr baron dk-eorsal säger sannt, yttrade han med hög röst, de trehundra fångarne i citadellet kunna intyga det, de anklagade kunna aflägga ed derpå med hufvudet på stupstocken ... Och jag som åtföljde honom, som gick vid hans sida, jag som är prest svir inför Gud som skall döma er, både den ene och den andre, herr de Sairmeuse, jag svär att vi ha gjort allt som stod i mensklig förmåga för att förhindra upproret! ... Hertigen lyssnade med på en gång ironisk och elak min. — Man bedrog mig således ej, sade han, då man försäkrade mig att rebellionen äfven hade sin prest! .. Gå, herr kyrkoherde, ni borde digna till jorden af blygsel. Ni, en prest, förenad med dessa skurkar, dessa fiender til vår gode konung och vår heliga religion! ... Era förstörda drag, era röda ögon, oordnade drägt som är nedsölad af damm och smuts, allt förråder ert brottsliga uppförande!.. Skall det då behöfvas att jag, en soldat, påminner er om det passande, påminner er om den vördnad ni är skyldig ert heliga stånd!... Tig min herre, aflägsna er! . Advokaterna reste sig hastigt. — Vi begåra, utropEde de, att detta vittne blir hördt, det bör höras... Militärkommissionen står ej öfver do lagar som styra vanliga domstolar. — om jag ej säger sannt, återtog abbå Midon utomordentligt ifrigt, är jag ett falskt vittne, ännu värre, en medbrottsling ... I detta foll är er yligt att arrestera mig...