Iouis-Guillaume, baron dEScorval, kommendör af! hederslegiopen, före detta rådgifsare i kejserliga rådet. — Ni medger sålunda de skamliga tjenster ni gjort, ni bekänner... — Förlåt, min herre! ... Jag gör mig en ära öfver att ha tjenat mitt land och att i mån af mina krafter ha varit nyttig för detsamma... Hertigen afbröt honom med en ursinnig åtbörd: — Det är bra!... sade hertigen, herrar medlemmar i kommissionen få uppskatta dem... Pet var utan tvifvel för att återvinna denna post som ni konspirerade mot en udelsinnad furste med dessa ustingar!... — Dessa bönder äro inga uslingar, min herre, men väl vilseförda menniskor. För öfrigt vet ni, ja, ni vet lika väl som jag att jag ej konspirerat... — Man har arresterat er med vapen i hand i rebellernas leder! ... — Jag bar ej vapen, min herre, ni är ej okunnig derom . .. och om jag var bland de upproriska, så var det emedan jag hoppades förmå dem att öfvergifva ett vansinnigt företag! ... — Ni ljuger! ... Baron dEscorval bleknade för denna förolämpning, men svarade ej. Dock fanns det en man i åhörarekretsen som ej kunde fördraga denna atskyvärda oförrätt, som blef utom sig deröfver ... Denne man var abbå Midon, hvilken ögonblicket förut anbefallt Maurice att vara lugn. Ilen lemnade häftigt sin plats, böjde sig ned för att