— — e— ;n T— —ä man utan stor öfverdrift bar kunnat omtala stadens tre nationaliteter. I ofvan citerade qväde upplyser Pelle Kaart, att Har talas english af de förnämare Och tyska endast af smärre krämare, De lörra äro just ej så många, Men mycket ljusa och mycket långa, De andra hvimla i hvarje vrå Och äro svarta och mycket små. Det följer af sig sjelf att det förnämare engelska element som uppkommit genom inflyttning, arf, giftermäl, vistelse i England o. s. v., blifvit betydligt jorökadt genom esterapning. Man behöfver blott gå ett par gator framåt för att möta en mängd prof på hemmagjorda engelsmän och jag kan väl göra den anmärkniogen, att den angliserade göteborgaren som oftast ser mera engelsk ut än den göteborgske engelsmannen. IIan bär dubbelt så långt kindskägg och sätter sin hatt tio grader längre bakut. eIIans svenska stekar för roast beel gå, Och claret kallar han sitt Bordeaux, På engelsk fashion? vid middarns slut Han sitter qvar, när hans fru går ut. Om de små svarta som tala tyska, vågar jag icke tillåta mig något slags anmärkning. Jag skall nog akta mig för att ytterligare ådraga mig en beskyllning för att icke visa gamla testamentet tillbörrig respekt. Blott så mycket kan jag meddela, att man här på stället håller mycket mera af de bosatta än af dem som komma resande, och att jag vid sidan af alla de företräden, hvarmed de vunnit opinionen, blott har hört ryktet tillägga dem en enda tvetydig egenskap: de flesta af dem skola vara så grufligt qvicka, att de nästan ha drifvit upp göteborgswitzen i samma kurs som de berömda borlinerwitzarne. Jag skall i nästa bref komma tillbaka till Göteborgs samhällslif, hvilket nästan i alla afssenden kan tjena till mönster för städer i allmänhet — jag nämner ingen i synnerhet. rr