Göteborgsposten – 16 juni 1869, sida 1

Tro andra män, klädda i svarta drägter, samtalade med låg röst nära dörren. I ett hörn af rummet stodo några gråtande bondqvinnor med mot ansigtet upplyftade förkläden, och deras snyftningar voro det enda afbrottet i tystnaden ... Dessa voro mödrar, hustrur eller döttrar till de anklagade ... Klockan slog nio. En trumhvirfvel kom rutorna i det enda fönster, som rummet hade, att skallra ... En stark röst derute skrek: i gevär! Militärkommissionen inträdde, åtföljd af marquis de Courtomieu och åtskilliga civila funktionarer. Hertig de Sairmeuse var i stor uniform, ännu mera högdragen än vanligt. Af alla de andra domrarne tycktes en enda, en ung löjtnant, vara något upprörd. — Sessionen är öppnad! ... yttrade hertig de Sairmeuse, presidenten. Han tillade i sträf ton: — Må man införa de brottsliga. Han hade ej ens den vanliga takten att säga: de anklagade. De inträdde, en och en, till ett antal af tretio, och togo plats på bänkarne vid foten af estraden. Chanlouineau bar sitt hufvud högt och kastade åt alla håll säkra blickar. Baron dEscorval var lugn och allvarlig, liksom fordom då han var kallad för att uttala sin mening i kejsarens rådslag. Båda två märkte Maurice, som var tvungen att stödja sig mot abben för att ej falla. Men under det boronen