Göteborgsposten – 16 juni 1869, sida 1

shelt enkelt gjorde ett tecken med hufvudet åt sin son, gjorde Chanlouineau en åtbörd som betydde: — Haf förtroende till mig... frukta intet. De andra sammansvurnas hållning utvisade snarare förvåning än fruktan. Kanhända att de hvarken hade medvetande om hvad de vågat eller om den fara som hotade dem ... Sedan de anklagade intagit sina platser, hvilket fordrade någon tid, reste sig den kapten, hvilken det ålåg att uppträda som åklagare. Hans anförande räckte ej fem minuter. Han framställde i korthet fakta, upphöjde Restaurationens förtjenster till skyarne och slöt med att yrka dödsstraffet mot de tretio anklagade. Då han slutat vände sig hertig de Sairmeuse till den anklagade, som satt främst på första bänken. — Res er upp... Han reste sig upp. — Ert namn? era dopnamn? er ålder? ... — Chanlouineau, Eugene Michel, tjugonio år gammal, jordegare. — hsare af nationalgods ... — Egare af gods, som, då de blifvit betalda med reda penningar, förvärfvade genom arbete, lagligen tillhöra mig. Hertig de Sairmeuse ville ej uppegga hans trotsiga lynne. — Ni har deltagit i upproret? fortfor han. — Ja.