Göteborgsposten – 15 juni 1869, sida 1

funnit sig. I följd af det fortfarande ösregnet, hvilket uteslöt all möjlighet att vistas i parken, måste dock samtlige deltagarne till en början sammanpacka sig i den, för ett så stort antal personer ej tillräckliga teaterpaviljongen, hvarigenom naturligen ej obetydligt obehag af värme och trängsel uppstod. Innan kort fick man dock en afledningslokal, och ej ett utan flera Åandrum? i restaurationsbyggnaden, hvars salar nu förvandlats till inbjudande Lutskänkningslokaler. Så småningom drogs också en icke ringa del af gäster och värdar dit och under det gemytligaste samlif tillbragtes här några mycket glada stunder, Här helsades med jubel och hurrarop en Oscar srpi, on Måns Månsson m. fl. och sedan regnet upphört började å planen framför byggnaden ett ännu mera omvexlande estudentlis, ända tills tyvärr samtlige de resp. bestyrelserna vid 10-tiden manade till uppbrott. I teaterpaviljongen bestegs först den af granar omgifna talarstolen, ofvanför hvilken en vacker dekoration, Göteborgs vapen, omsisvet af de nordiska flaggorna hade sin plats, af postdir. 6. Ameen, som i ett af bravorop ofta afbrutet föredrag föreslog en skål för nordens konungar, Carl XV och Kristian ING Gästernas, studenternas från de tre nordiska brödrarikena välgång föreslogs af d:r A. EIlström på ett varmt och vältaligt sätt; denna skål besvarades af d:r E. I. Montan (för Upsalas), docenten Fr. Smitt (för Lunds) och pastor C. Ilostrup (för Köpenhamns) studenter. Hr Iledlund föreslog dereftsr en skål för de nordiska universiteterna och sedan kand. Jansen (dansk) utbragt en skål för damerna skedde uppbrottet. Under festen utdelades å Upsala stadenternas vägnar en sädeles vacker Ielsning till Göteborg förf. af studenten L. Essön. Med musik i spetsen tågade nu sällskapet i djupa leder ner till Skeppsbron. Lunds och Köpenhamns studenternas sångkörer intågade företrädda af sina standarer på residensets gård och afsjöngo dor omvexlande några sånger för konung Carl XV, deribland nedanstående af Carl Ploug, som befann sig bland Köpenhamnarne, författade: Mel.: Lenge var Nordens, Hen for att gjwste Granderne gode, Styre vi Snekken Snart over Hav; Daunens og Dalens Drömmende Laugsel Ud vil vi aande Oppe paa Fjeld. Vaarlust og Lörspring, Lzrker och Lurer Folge vor Fylkings Freidige Fard; Normannastammens Stormslagne Syner Vaagne og voxe, Hvor vi gaa srem. Tag mod vor Hilsen, Höibaarne Hersker! Ungdommens Idret Er Du jo huld; Synernes Straaler Skued dit Öie; Livstankens Lue Lysner din Sjal. C. Ploug. Kl. omkring 11 hade Motala och-Carlsund intagit sin dyrbara last och under dänande hurrarop från den af tusentals personer uppfyllda stranden, lika varmt besvarade från le båda ångfartygen, anträdde de angdomliga skarorna den färd, som vi hoppas för dem nätte bli rik på endast glada och löftesrika ninnen. Till afsked klingade ännu i natten ett vänligt eko at den oförgätliga studentången. Knappt hade do kära gästerna lemnat våra stränder, förr än himlen började utgjuta å ymniga asskedstårar, att f. d. värdarne kyndsamt uppsökte sina hem och snart återtod endast minnet af några festliga stunder, vilka under andra, mera gynnsamma vädereksförhållanden, utan tvifvel skulle kunnat äknas bland glanspunkterna under de glada unidagarne i Göteborg 1869, Göteborgs Segelsällskap. Vid i Sönags företagen kappsegling emellan sällskaets båtar, togos följande priser: i I:a afdelingen: ett af ordf., hr Gust. Uelin, skänkt ögsta pris (en silfverpokal) af båten -Niaara, tillhörig hr Dav. Lyon. Segelsällskaets I:sta pris, 1 silfverpokal, af båten Noran, tillhörig hr I J. Nordyxvtet. den da