Göteborgsposten – 14 juni 1869, sida 2

Fran Utlandet. Resultatet af valen i Frankrike har i tidningen La France för d. 8 d:s gjorts till sremäl för en närmare granskning; det kan dock svårligen garanteras för den uppställda berakningens fullkomliga riktighet, enär det är vanskligt att draga en bestämd gräns mellan oppositionens olika traktioner, innan den nya lagstiftande kåren sammanträdt. Oppositionen — säger tidningen — delar sig i 3:ne grupper; den första utgöres af de oförsonliga och de radikala, hvilkas opposition är riktad mot sjelfva kejsardömet; den andra omfattar de deputerade som hafva skilt sig från kejsarens regering, men åter kunna närma sig densamma, om de fullständigt bryta med deras hittills följda politik — således en konstitutionel, men starkt oppositionel venster; den tredje gruppen bildas af Tiers-partiets förra medlemmar, som fordra åtskilliga moderata reformer i parlamentarisk riktu ng, samt de nyvalda deputerade, hvilka efter all sannolikhet skola ansluta sig till detta parti. Första gruppen består at 23 deputerade, bland hvilka Thiers naturligtvis bör räknas; andra gruppen räknar 27 och den tredje 28 deputerade. Sammanlagdt förfoga således dessa tre grupper öfver 78 röster inom lagstiftande kåren, hvilken består al 292 deputerade. De två första grupperna skola troligen oftast voera liks, hvaremot Tiers partict icke sällan torde ansluta sig tll majoriteten. Gränsen mellan majoriteten och Tiers-partiet är i allmänhet så svår att uppdraga, att det rörande lera deputerade råder tvitvel om, till hvilka de skola räknas; men i hvarje fall skall regeringen ha en betydande majoritet för sig. Huruvida det konservativa, men liberala Tiersvurtiet der skall avsluta sig till regeringen, anmärker ila France till slut, beror endast och allenast på den politik, som hon följer, om der åter skall stå en stark falang mot den radikala eller systematiska oppositionen Mot denna och dylika beräkningar uppreser sig oppositionen, som hänvisar derpå, att man denna gång med större framgång än någonsin förut kämpat mot den kejserliga regeringen, och på den stämning, som under valen lagts i dagen i Paris och de stora landsortsstiderna, hvarest den allmänna meningen tidigast och starkast ger sig tillkänna. Isynnerhet fästes stor vigt vid utgången af de nya valen i Paris. Första gången tänkte valmännen mest på att göra en demonstration, de sågo mindre på kandidaternas personliga egenskaper, än på den grad af fientlighet, som de lagt i dagen mot kejsardömet. Vid de nya valen hade lidelserna fått tid att sätta sig, man röstade denna gång mera af politiska skäl, än för att tillfredsställa sin animositet, och resultatet blef, att der valdes fyra deputerade, hvilka i trots al sina olika äsigter i många riktningar öfverensstämma i den hufvudpunkten, att Tepresentationen skall ha större makt och utöfva en starkare kontroll öfver regeringen, än fallet varit hittills. I Paris och andra stider i Frankrike tyckes råda en känsla at, att landet i politiskt hänseende råkat i en stagnation, ur hvilken det måste föras till hvad pris som helst, emedan det franska folket har behof af verksamhet, af att sysselsätta sig med stora ting och att utföra dem. Vare sig at man läser en officiös organ eller ett oppositionsblad, får man ett intryck af, att stillaståendet är en omöjlighet, att det hvarken inåt