Göteborgsposten – 11 juni 1869, sida 2

— Låtom oss resa! Detta var lättare sagdt än gjordt. Det hade aldrig funnits mer än tre hästar i Escorval; den ene var halfdöd efter sina ansträngningar föregående dagen; de båda andra voro i Montaignac. Hvad var att göra? ... Att anlita grannarnes tjenstaktighet var enda ressursen. Men dessa grannar, som hört omtalas baronens arrestering, vägrade ihärdigt att utlåna sina hästar. De ansågo att det vore att kompromettera sig alltför mycket att bevisa en om också ringa tjenst åt hustrun till en man, på hvilken en svår anklagelse hvilade. Baronessan dEscorval och Marianne talade redan om att begifva sig på väg till fots, då korporal Bavois, förargad öfver en sådan feghet, svor att det ej skulle ske. — Jag åtager mig saken! sade han. Han aflägsnade sig och en fjerdedels timma derefter återkom han ledande vid betslet en trög häst, som man spände för kabrioletten. Det gick i sakta mak, men det gick dock. Den gamle korporalens tjenstaktighet inskränkte sig ej dertill. Hans mission var slutad då herr dEscorval var arresterad, och han hade ingenting annat att göra än att återförena sig med sitt regimente. Han förklarade derföre att han ej skulle låta damerna resa ensamma nattetid, på en väg, der de voro blottställda för förargliga möten, utan att han skulle eskortera dem med sina två grenadierer . ..