Göteborgsposten – 11 juni 1869, sida 1

Om de eslentliga baden. Såsom en sanning torde det utan tvifvel få gilla, att bildning och snygghet gå hand i hand med hvarandra. Icke nog med det fy: siska välbefinnande, som ständigt är en följd af den senare, skänker den alltid sinnet en viss känsla af behag och harmoni. Det var kanske till en icke så ringa del äfven på grund häraf, som de gamle egde sina offentliga badinrättningar, som spartanerna läto undervisning i simning ingå såsom ett moment vid uppfostran, icke blott för gossar, utan älven för flickor. Österlandets folk ha ock haft en liknande erfarenhet, hvilket, utom det att klimatet der mera än hos oss fordrar vistelse i vattnet, torde vara orsaken till deras utmärkta bad. Men vesterlandets folk, huru har det i ifrågavarande afseende varit stäldt med dem, särskildt med oss? Mer än gerna medgifves, att under sommaren det någorlunda kan gå an. De mera förmögna fara till någon badort, de mindre bemedlade stanna visserligen hemma, men söka i allmänhet att begagna det tillmötesgående, naturen visat. Då vintren kommit, och vattnets äfvensom luftens temperatur gör bad i fria luften omöjliga, återstå visserligen bad inomhus. Utom det att på senare tider en och annan i sin bostad inreder ett särskildt rum till badrum, finnas i de flesta städer inrättningar för såväl varma bad som ångbad; men månne dessa äro tillfredsställande, ur sanitär synpunkt betraktade? Vi tro det ej. Visserligen är något bättre än intet, men att de varma baden, att icke tala om de osnygga och för andedrägtsorganerna skadliga ångbaden, lemna mycket att önska, torde knappt behöfva omnämnas. På senaste tider (om vi ej misstaga oss, skedde början dertill i England), har man derföre återupptagit de romerska baden. I flera ntlandets städer finnas sådana; äfvenså ha