Göteborgsposten – 11 juni 1869, sida 1

Dessa voro anförvandter till de olyckliga som man arresterat. Två kammartjenare i ståtliga livräer och med vigtiga miner, hade all möda i verlden att hålla tillbaka denna flod af supplikanter ... Abb6G Midon hoppades att hans drägt skulle vara en talisman, närmade sig och uppgaf sitt namn. Han stöttes tillbaka liksom de andra. — Herr hertigen arbetar och kan ej taga emot, svarade domestikerna, herr hertigen sätter upp sina rapporter till hans myjestät. För att styrka sina uppgifter pekade domestikerna på de på gården stående sadlade hästarne och kurirerna, som skulle medföra depescherna. Presten gick nedslagen till baka till sin kamrat: — Låtom oss vänta sade han till bonom. Med eller mot sin vilja narrade domestikerna dessa stackars menniskor. Herr de Sairmeuse brydde sig i närvarande ögonblick föga om sina rapporter. En mycket häftig scen föregick mellan herr de Courtomieu och honom. Hvar och en af dessa båda herrar ville tillegna sig förnämsta rollen — den som skulle bli bäst betald, utan tvifvel. De hade börjat med att vexla några sörebråelser och snart öfvergått till bittra hänsyftningar och slutligen hotelser. Marquisen ville använda den yttersta — han sade den helsosammaste — stränghet; herr de Sairmeuse deremot var böjd för mildhet.