Göteborgsposten – 10 juni 1869, sida 2

Litteratur. lxad Ellen vilde. Fortelling af I. F. Ewald. Kjöbenhamn, Gyldendalske Boghandel. En af de bästa noveller vi på länge läst. Ålla de elementer, hvilka bruka brottas med hvarandra i det hvardagliga lifvets förhållanden äro här med konstnärsskap framställda. Den yttre makt, som här motreser sig personlighetens sjelfbestämning, den, om vi så få säga, tragiska makt, som vill här nedtrycka individen och tvinga honom (henne) att böja sig under dess ok, är å ena sidan familjens sträfvan efter välde öfver den enskilde af dess medlemmar, å den andra den sociala klassställningen. De båda personligheterna, Ellen och Holm, hennes älskare, bestå kampen, understödda af en djup religiositet, hvilken ej är blott passiv utan äfven aktiv, och segra öfver sina motståndare genom sin kraft, stärkt af denna religiositet. Såväl dessa båda hufvudfigurer, som öfriga i berättelsen handlande personer äro förträffligt tecknade, äfven der de blott framställas i ett snabbt utkast. Ewald är en framstående förf., och denna lilla novell höjer ännu mera den aktade ställning han intager inom Nordens litteratur. llyvad behöres der for at leve? Skildringer af Elisabeth Martens. Kjöbenhavn, Gyldendalske Boghandel. I denna samling al smärre skildringar ur lifvet, har det konswärliga i framställningen måst vika tillbaka för tendensen. IIvardera skildringen är moraliserande, så till vida att hela dess utveckling framstår såsom skolande afsigtligt leda till en spets med dess sens moral. Förf:s stil är dock jemn och tillräckligt atrundad, för att derför ej trötta. Händelserna utveckla sig måhända någon gång väl mycket på beställning, men fängsla stundom läsaren, som ej skall lägga boken ifrån sig utan det erkännande, att han fått månget värdigt och godt svar på det föresatta problemet: IIvad behöfves tör att lefva? Petersburg och Stockholm, IIistorisk roman af frih. Karl von Kessel. Ölversättning. Stockholm, Oscar L. Lamm. En kritiker gaf en gång söljarde recept för tillagandet af en historisk roman å la Dumas, Soulce, Maquet m. fl.: Man tager en tidsepok efter behag, som Kajsa Varg; man skrifver oig till minnes namnen på några af de personer, som deltagit i de för denna epok mest utmärkande händelserna; man samlar nå gra historiska fakta eller memon-anekdoter från denna tid — och så sätter man sig att af detta råämne svarfva den historiska romanens snurra, hållen i gång af en mer eller mindre vidt svärvande fri santasis piska. Receptet har sin tillämpning på här ifrågarande roman, hvilken har händelserna förlagda till tiden för Gustaf IV Adolfs afsättning, men i afseende på teckning af personerna lemnar lika mycket öfrigt att önska som i hänsyn till lokalskildringarne, otrogna der de ej äro afskrifna. Gustaf IV framställes till hälften som en martyr, afsigtligt vilseledd af Toll, som ville störta honom, — för att få Carl XIII på tronen och sig sjelf fram. Adlersparres gestalt är beskuggad i st. f. solbeglänst, och Carl XIII tecknad i den förhatliga dager, som Crusenstolpe gifvit honom och i afseende på hvilken önskligt vore, om den fullt oväldiga historiska sanningen snart komme fram ur partisinnets och partismädelsernas ombhölje. De romantiska händelserna i boken äro icke skildrade med någon synnerlig talang, ehuru förf. onekligen skrifver lätt, och de icke omedelbart historiska karaktererna ganska vanliga i den nutida romanen — hvarför allt vi