Göteborgsposten – 9 juni 1869, sida 2

son störta sig mot faran ... Kanhända innan den sol, som nyss gått upp, åter gått ned skulle hon hvarken ha man eller son. Och dock yttrade hon ej: nej, jag vill det ej! Maurice uppfyllde ju en helig pligt! ... Hon skulle ha älskat honom mindre om hon trott honom i stånd till en feg tvekan. Hon skulle ha aftorkat sina tårar, om det behöfts, för att säga till honom: gål Var ej för öfrigt allt att föredraga framför den rysliga ovisshet, hvari hon sedan två timmar tillbaka lefde!... Maurice hade redan nått dörren för att stiga upp på sitt rum och påtaga sin förklädnad, då abbä Midon gjorde ett tecken åt honem att qvarstanna. — Det är visserligen nödvändigt, sade han, att begifva sig till Montaignae, men att förkläda er vore en därskap. Ni skulle ofelbart bli igenkänd och utan tvifvel skullo man på er tillämpa ett axiom som ni hört omtalas : Du döljer dig, derföre är du brottslig. Ni bör gå öppet tillväga, med högburet hufvud och den sikerhet som oskulden förlänar . .. Gå rakt till hertig de Sairmeuse och marquis de Courtomieu, tala om orättvisa! ... Men jag vill följa er, vi skola resa i vagn efter två histar. Maurice tycktes obeslutsam. — Följ herr kyrkoherdens råd, min son, sade baronessan dEscorval, han vet bäst hvad vi böra göra. — Jag lyder, min mor! Abben hade blott väntat på detta samtycke för att gifva befallning om att man skulle spänna för. Baronessan gick ut för att skrifva några rader till en väninna,