Göteborgsposten – 8 juni 1869, sida 2

Lachencur ... Vi måste söka upp ett gömställe åt henne... Kom ihåg att blotta misstanken om hennes närvaro här skulle förderfva alltsammans ... Om soldaterna fråga er, så försök öfvertyga dem att Maurice ej gatt ut på qvilllen ... Svara för öfrigt så kort ni kunna, försök att vara så obestämda som möjligt ... Om en fråga förvirrar er så säg: Åjag vet cj ... Han tystnade och tänkte efter om han ej glömt något af hvad mensklig klokhet kunde förutse och tillade: — Ännu ett ord: Att se oss alla uppe vid en sådan tid på dygnet kan synas misstänkt... För att förklara detta förhållande skola vi åberopa den oro, hvari herr baronens fraänvaro och fru baronessans allvarsamma illamåmåcnde försatt oss ... Baronessan mäste gå till sängs; hon skall på det sättet undvika ett möjligt förhör ... Skynda er, mina vänn Och ni, Maurice, spring och byt om kläder ... framför allt tvätta era händer och slå derefter öfver dem någon parfym . Hvarochen var så cr om att något vigtigt var i annalkande att abbåns besallningar ofördröjligen verkställdes. Ehuru Marianne var längt ifrån återställd fördes hon till ett litet rum under taket; baronessan drog sig tillbaka till sitt rum och betjeningen skyndade till sina göromål. Maurice och abbde Midon qvarstannade ensamma i salongen, tysta och nedslagna. Kyrkoherden annars så lugna ansigte förrådde en ryslig oro. Nu trodde han verkligen att baron dEscorval var fånge, och alla hans försigtighetsmått hade blott ett mål: att från Maurice afleda hvarje misstanka om med