Göteborgsposten – 8 juni 1869, sida 2

Herr baron dEscorval, min far, är borta, svarade Maurice. Hvar är han? Abbå Midon, som dittills varit sittande, reste sig nu upp. — Då ryktet om det bedröfliga upploppet denna natt hann oss, svarade han, ha herr baronen och jag begifvit oss till bönderna för att besvära dem att afsta fran ett så oförnuftigt företag ... De ville ej höra oss. Jag skildes från herr dEscorval och återkom ensam hit samt inväntar honom här ... Kaptenen vred sina mustascher med den mest förolämpande min. — Ej illa uttänkt! ... sade han. Men jag tror ej ett ord af hela denna historia. En blixt lyste för ett ögonblick i prestens öga, hans läppar darrade, men han teg. — Men hvem ir ni? återtog officeren. — Jag är kyrkoherde i Sairmeuse. — Nåvil! hederliga kyrkoherdar böra ligga i sin säng vid denna tid på dygnet... Ah! ni löper ut om nätterna med upproriska bönder ... Jag vet i sanning ej hvad som hindrar mig från att arrestera er... Hvad som hindrade honom var den presterliga drägten, som var allsmäktig under Restaurationen. Med Maurice fann han sig mera otvungen. — Af huru många utgöres familjen här? frågade han, — Af tre personer. Min far, min mor, som för närvarande är sjuk, och jag. — Huru många domestiker?