Göteborgsposten – 7 juni 1869, sida 1

Emellertid kunde baronessan dEscorval ej iskam fröken Lacheneur under hennes manliga drägtHon såg blott att det ej var hennes man som var med och erfor liksom en dödlig kyla från fötterna ända upp till hjertat . — Din far, Maurice! ... sade hon i halfqväfd ton, din far? Ända till detta ögonblick hade Maurice och abbå Midon varit geromträngda af det hopp, att herr dEscorval kommit hem före dem ... H Maurice vacklade till den grad att han var nära att släppa sin dyrbara börda. Abben märkte det och på ett tecken af honom togo två domestiker Marianne och buro upp henne . Han närmade sig då baronessan d Escorval. — Herr baron kan ej dröja att anlända, sade han, han har bort vara bland de första att fly ... Ah! huru riktigt hade ej Maurise bedömt sin mor på heden . Vid dessa ord rätade hon på sig. — Baron dEscorval kan ej ha flytt, afbröt hon . En general deserterar ej ansigte mot ansigte med fienden... Om hans soldater börja fly, kastar han sig framtör dem, återför dem till striden eiler låter döda sig. — Min mor! stammade Maurice, min mor! . — Oh!... sök ej missleda mig!... Min man stod i spetsen för sammansvärjningen. . de sammansvurna ha blifvit slagna och skingrade och dy fegt ... Måtto Gud ha förbarmande med mig! ... min man är död! Så skarpsinnig abbn än var, kunde han ej förstå ;