Göteborgsposten – 7 juni 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Ösvers. fr. Franskan.) Nederlaget var redan kändt och man hade omtalat det för honom med de vidunderligaste öfverdrifter. Man hade att hundra-, ja tusentals man blifvit dödade, sagt honom, 5 sig i trakten, massakrerande och att en hel arme utbredde allt ... Baronessan dBocorval blef utom sig af förfäran. Hon tänkte sig sin son och sin man döda ... ännu värre: dödligt sårade och vridande sig i sina plågor på stora landsvägen... de lågo utsträckta på ryggen, med armarne i kors, bleka, blodiga, med vidt utspärrade ögon, bedjande om vatten, en droppa vatten ... — Jag vill se dem!... utropade hon i en ton af den djupaste förtviflan ... Jag skall genast begifva mig till stridsplatsen och jag skall söka bland de döda ända tills jag finner dem... Tänden facklor, mina vänner och följen mig, ty ni vilja ju hjelpa mig eller hur? .. Ni älskade dem, äfven ni!... Ni skulle väl ej vilja låta deras kroppar ligga obegrafda!... Oh! de uslingarne! .. de uslingarne som ha dödat dem... Med undantag af den gamle selmakaren hade alla doForts. fr. N:o 126.