säkrade att Napoleon II, Marie-Louise och alla kejsard mets marskalker voro gömda i Montaignac ... Ack! Lacheneur ryggade ej tillbaka för de aldragröfsta lögner, så snart det var fråga om att vinna anhängare för hans sak. Baronessan kunde ej fästa sig vid dessa löjliga berittelser, men hon kunde tro, hon trodde att baronen verkligen var chef för denna stora komplott. Och detta yttrade hon heit högt... Hvad som skulle gjort andra qvinnor i hennes ställning alldeles öfversiggifna lugnade henne. Hon hade en obegränsad, orubblig tro på sin man. Hon ansåg honom vida öfverlägsen andra menniskor, ofelbar snart sagdt. Då han sade så är det, var hon fullkomligt säker derpå. Det var nog att han önskade en sak för att äfven bon skulle önska den. Alltså, om hennes man organiserat en konspiration var det väl gjordt. Om han blottställde sig var det emedan han hoppades lyckas. Hon var derföre säker om framgång. Hon sade äfven detta. Otålig emellertid att erfara resultaterna, affärdade hon trädgårdsmästaren till Sairmeuse med befallning att inhemta underrättelser och begifva sig tillbaka så fort han erfarit något bestämdt. Han återkom efter två timmar bedröfvad och förskräckt. ö(Forts.)