Herr Lecoq )). Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Franskan.) Men han hade svurit att han ej skulle öfverlefva nederlaget; söndersliten af samvetsqval, förtviflad, utom sig af smärta och vanmäktigt raseri, såg han för sig ingen annan tillflykt än döden ... Han hade kunnat invänta den, ty den nalkades; men han tyckte bättre om att rusa mot den. IIan sporrade ein häst och rusade mot hertig de Sairmeusees soldater. Anfallet var häftigt, lederna öppnade sig, och det uppstod ett häftigt handgemäng under ett ögonblick . .. Men Lacheneurs häst erhöll en mängd bajonettstötar i bringon, stegrade sig och föll, dragande ryttaren med sig i fallet ... Klockan var half två på morgonen... korsvägen var utrymd. Det rådde en tystnad som endast stördes af klagoljuden från några sårade, kallande på sina kamrater och bedjande om hjelp ... Hjelpen kom ej på längo. Innan hertig de Sairmeuse tänkte på de sårade, ville han draga fördel af händelserna för sin politiska lycka. Forts. fr. N:o 125.