samtal med herr de Courtomieu vid återkomsten hem erfor, att Martial anländt en qvart förut. — Herr marquisen begaf sig upp på sitt rum straxt efter det han stigit af hästen, tillade betjenten. — Det är bra!... sade hertigen, jag skall uppsöka honom der. Högt sade han det är bra! men inom sig yttrade han: — Hvilken oförskämdhet! Huru! jag sitter till häst utsatt för gevärseld, och min herr son går helt lugnt till sängs, utan att ens bry sig om att fråga efter mig! ... Han gick upp till sin sons rum, men dörren var låst innanför. Han klappade på. — Hvem der? frågade Martial. — Jag! öppna! Martial drog ifrån rigeln, herr de Sairmeuse inträdde och darrade vid den syn som mötte honom. På bordet stod en skål med vatten, uppblandadt med med blod, och Martial tvättade ett stort sår som han erhållit i högra delen af bröstet. — Ni har då slagits! ... utropade hertigen. — Ja!... — Ahl... ni var då med! ... — Var med!... om hvad? — Om de eländiga böndernas sammansvärjning, hvilka i sin galenskap ha drömt om att störta den bäste bland furstar! ...