Göteborgsposten – 3 juni 1869, sida 3

Rattegangsoch Polissaker. Från Stockholm. Dråp till äsjelslörsvar. Söndagen d. 23 Maj på s. m. uppkom inom pontonierbataljonens kasern å Kungsholmen ordvexling mellan vice-korporalen Ilagberg och distinktionskorporalon Skoglund. Denne scnare ansågs af befälet såsom den mest framstående af kärens manskap och hade aflagt alla kunskapsprof som erfordras för att blifva underofficer, hvartill han i höst skulle befordras, men har aldrig stått i godt förhållande till sina kamrater, emedan han ej haft smak för att deltaga i deras nöjen och samqväm. Isynnerhot lärer Hagderg, som visserligen aldrig gjort sig skyldig till tjenstfel, men väl hade ett mind:e godt sinnelag, ej sett Skoglund med särdeles blida ögon, och ofvannamnde dag kom det till utbrott dem emellan. Ordvexlingen lär börjat mellan Hagberg och Skoglund på tu man hand, men snart kommo tio man, kända såsom vilda sällar, till och togo Hugbergs parti. Skoglund, som fann sig ölvermannad, såg ingen annan utväg till sjelfförsvar än att draga sin buggare blankt, hvarvid han träffade Hagberg i husvadet med den påföljd, att denne föll till golfvet. men afled först d. 29 på morgonen efter att nästan oafbrutet hafva yrat. Skoglund hålles häktad inom kasernen. Saken, som blifvit anmäld bos öfverståthällare-embetet, skulle som i går blifva föremål för undersökniug vid krigsrätt. Tryckfrihetsmål. Vid räahusrattens sjette afdelning fortsattes förliden Tisdag handläggningen af det af stadsfiskalen W. Gilljam på justitiestatsministerns besallning väckta tryckfrihetsåtal mot ansvarige utgifvaren af tidningen Fäåderneslandet, mureriarbetaren J F. Dalhammar, med anledning af en i N:o 38 af nämnde tidning, under rubriken Schene Rariteten, införd uppsats, hvilken ansetts innehålla lasteligt yttrande om konungens person och hvarå ansvar blifvit yrkadt enl. 3 4 mom. tryckfrihetsförordningen, jemförd med 9 kap. 5 stratflagen. Vd målets påropande inställde sig aktor i målet, hr Gilijam, och å svarande sidan Dalhammar, i rättegången biträdd af litteratören Victor Arvelius. Denno senare inlemnade till domstolen ett skriftligt anförande, hvaruti han bestred aktors rättighet att kära i målet, alldenstuad, enligt svarandeombudets förmenande, dertill erfordrae konungens egenhändigt undertecknade tillåtelse och någon dylik bandling af käranden ej blifrit inför domstolen företedd. Aktor begärde och orböll åtta dagars uppskof föor att bemöta denna iavändning,semt svarandens förständigande att på samma gång inkomma med fullständigt svaromål, ty, såsom sådant kunde han ej erkänna dena nu inlemnade skriften. Med bifall till detta yrkande appsköt domstolen målet till d. 8 d:e.