Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Ölvers. fr. Franskan.) Att med denna styrka qväfva upploppet utan blodsutgjutelse skulle varit en småsak. Dertill hade blott behötts att stänga stadsportarne. Med sina jagtbössor och påkar kunde ej landtmännen tänka på att bryta sig in i en befästad plats. Men en sådan moderation öfverensstämde ej med det våldsamma lynnet hos en sådan man som hertig de sairmeuse, hvilken utom den böjelse han hade för strid och äfven eggades af begär att visa sitt nit. Han befallde derföre att man skulle hålla den port till citadellet öppen, hvilken skulle öfverlemnas och lät en del af sina infanterister gömma sig bakom bröstvärnen till de längst framskjutna skansarne. Han sjelf tog plats vid en port, hvarifrån han hade fullkomlig öfverblick öfver vägen och kunde välja det rätta ögonblicket att gifva signal till eldens öppnande. Det var emellertid högst eget att af de fyrahundra kulor som afskjötos på mindre än tretio alnars afstånd på en massa af femtonhundra personer träffade blott tre. — — Forts. fr. N:o 124.