Göteborgsposten – 2 juni 1869, sida 2

sitt förderf och de bådo Gud om ingifvelse för att kunna hindra dem. Inom femtio minuter var det afstånd som skiljer CroixdArcy från Montaignac tillryggalagdt. Snart varseblef man den port till citadellet, som officerarne på kalf sold borde öppna. Klockan var elfva och likväl stod denna port öppnad. Bevisade ej denna omständighet för de sammansvurna att deras vänner innanför voro herrar öfver staden och att de sålunda väntade dem? ... De närmade sig derföre utan misstroende, så säkra om framgång, att de af dem som hade bössor ej gjorde sig mödan att hålla dem i beredskap. Endast herr dEscorval och abbe Midon anade en nära förestående olycka. Anföraren för truppen stod nära dem; de besvuro honom att ej försumma de vanligaste försigtighetsmått; de uppmanade honom att skicka några personer förut på rekognoscering, de erbjödo sig sjelfva att gå dit, på det vilkor att man skulle invänta deras återkomst innan man gick längre. — Om det är en snara, sade de, så gå ej i den med sänkt hufvud. Men man stötte dem tillbaka. Relan har man passerat de yttersta fästningsverken, spetsen af kolonnen står vid vindbryggan. Entusiasmen har stegrats; man täflar om hvem som först skall intränga. I detta ögonblick smäller ett pistolskott.