Göteborgsposten – 2 juni 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Ösvers. fr. Franskan.) — Jag märker att ni är okunnig om hvem jag är... — Ursäkta mig, det är just derföre jag ber er stiga ur... Det är nödvändigt att hon stiger ur, är det ej så herr dEscorval. — Nåväl! ... Jag förklarar att jag ej skall stiga ur, gide fröken Blanche; ryck ner mig om ni vågar! ... Man skulle helt visst ha vågat det, om cj Marianne hejdat flera bönder som voro färdiga att rusa fram. — Låt fröken de Courtomieu fritt passera, sade hon. Men detta kunde ha sådana följder att Chanlouineau hade mod att sätta sig deremot. — Det kan ej ske, Marianne, sade han; hon skulle underrätta sin far ... Vi måste bevaka henne, hennes lif kan vara oss en borgen för våra vänners lif. Fröken Blanche hade ej förr igenkänt sin gamla väninna klädd till karl, förrän hon anade ändamålet med denna stora samling af menniskor. Namnet Marianne uttaladt efter dEScorvals, upplyste henne. Hon förstod allt och darrade af raseri vid tanken på Forts. fr. N:o 123.