Göteborgsposten – 31 maj 1869, sida 1

verliiggning! ... Nu skulle klokheten vara därskap Den största faran ligger i tillbakagåendet. laten min far passera, mina herrar, hvarje minut som ni låten oss förlora kan kosta en mans lif ... framåt, mina vänner! Ett allmänt jubel svarade henne och den lilla truppen börjnde tåga öfver heden. Det var ej möjligt att strida emot längre. Herr dEscorval var bestört, men kunde ej lata sin son, som han upptäckte i lederna, på detta sätt aflägsna sig. — Maurice! ... utropade han. Den unge mannen tyckade, men slutligen nalkades han. — Du följer ej med dessa dårar, Maurice, sade baronen. — Jag måste följa dem, min far... — Jag förbjuder dig det. — Ack, min far, jag kan ej lyda er... jag är bunden ... jag har svurit... jag för befälet näst efter herr Lachencur . . . Hans röst var sorgsen; men den tillkännagaf ett orubbligt beslut. — Min son! återtog herr dLesCorval, olyckliga barn I... Det är mot döden du går... mot en säker död. — Ett skäl till att ej svika mitt ord, min far ... — Och din mor, Maurice, din mor som du glömmer! ... En tår lyste i den unge mannens ögon. — Min mor, svarade han, skall heldre vilja begrata sin döde son iän behålla en vanhedrad son, hvars namn blifvit brännmärkt som en förräddares ... Farväl, min far. Herr dEscorval var värdig uppfatta Maurices uppfö