Göteborgsposten – 31 maj 1869, sida 1

att fröken Blanche begaf sig till staden eller marquisen kom till slottet. Denna resa som den unga slickan nu företog var sålunda ett undantag från vanan; vigtiga omständigheter föranledde den. Det hade förslutit sex dagar sedan Martial sist visade sig på Courtomicu. och fröken Blanche var till hälften vansinnig af sorg och vrede. Hvad tant Mådie under denna tid hade att uthärda kan endast de förstå, som i vissa rika familjer sett dessa fattiga slägtingar, som äro nödgade vänta allt af barmhertigheten, kläderna, maten, tillochmed skjutspenningar till kyrkan. Under de tro första dagarne hade fröken Blanche kunnat beherrska sig; den fjerde var hon ej längre i stånd dertill, och oaktadt det opassande i ett sådant steg vågade hon skicka bud för att få veta huru det var med Martial. Var han sjuk, var han bortrest? ... Man svarade budet, att herr marquisen mådde förträfstlligt, men som han hvarje dag jagade från morgon till qväll lade han sig tidigt på aftnarne. Hvilken ryslig förolämpning! ... Men hon var åtminstone öfvertygad om att Martial, sedan han blifvit underrättad om det steg hon tagit, följande dag skulle skynda till henne och ursäkta sig. Fåfänga illusion af hennes högmod! Ian syntes ej till, han värdigades ej gifva tecken till lif ifrån sig. (Forts.)