Göteborgsposten – 28 maj 1869, sida 2

Hertig de Sairmense och marquis de Courtomieu hade mera tid på sig än de trodde. Bönderna läto höra af sig, men ej så snart som Chupin sagt. Två af dessa omständigheter som olyckligtvis undgå den menskliga beräkningen skulle rubba Lachendurs plan .. Stående på högsta punkten af heden straxt framför sitt folk, hade Lacheneur räknat de eldar som besvurade den brand han nyss tändt. Deras antal motsvarade hans förhoppningar, han lit höra ett rop af glädje. — Alla våra vänner, sade han, håller sitt ord ... De äro beredda, de begifva sig i väg!... Låtom oss derföre bege oss i väg, vi som böra vara de första på mötesplatsen! ... Man förde fram hans häst till honom, och redan stod han med foten i stigbygeln då två män rusade fram till honom. Den ene af dem fattade hans häst vid betslet. — Abbå Midon!... utbrast herr Lachencur bestört ; herr dESscorval! .. Måhända förutseende hvad som skulle komma att inträffa, tillade han i en ton af dämpadt raseri: — Hvad viljen ni mig? — Vi vilja hindra er från fullföljandet af ert vansinniga företag! ... utbrast herr d Escorval. Hatet förblindar er, Lacheneur! — Åh! min herre, ni vet intet om mina planer!