Göteborgsposten – 28 maj 1869, sida 2

går nämnde, utan mellan Fråmy och Cochin, en liberal katolik, medlem af LInstitut, hvars val understödjes at regeringens organer inom pressen. I 7:de valdistr. i Paris skall balloteringen gälla mellan Jules Favre och Rochefort. R. ärchroniqueurtill professionen, och i denna sin egenskap intager han en hög plats, kanske den aldra främsta, inom den franska pressen; men härtill inskränker sig äfven hans kapacitet, emedan han på alla håll blottat en stor okunnighet. IIans manifest til valmännen, hvilket var affattadt i chroniquestil, gjorde det fullständigaste fiasco. Icke desto mindre skulle han sannolikt, derför att hans val skulle vara en stark demonstration mot kejsardömet, halt de aldra bästa utsigter till att segra med glans, om han ej känt sig alltför säker på sin sak och deraf låtit sig förledas till öfvermod. I den nya tidningen Rappel, som Victor IIugos söner upprättat, skret han en artikel, i hvilken han uppmanade valmännen att göra sig af med de gamla perukstockarne, emedan det nu sordrades unga män, handlingens män, hvilka ej läto sig nöja med att repetera sina gamla tal, utan ville strida och dö för friheten och bland dessa perukstockar nämnde han uttryckligen Jules Favre, oppositionens skickligaste anförare. Jules Favre, som alldeles icke känner sig hugad att läggas på hyllan, såsom man säger, blef så förtretad öfver detta angrepp, att han beslöt att ge den näsvise chroniqueurien en lexa, och han uppträdde derför som kandidat i 7:de kretsen, hvarigenom Rocheforts aktier sjönko. Jules Favre har så till vida lyckats, som han erhållit de flesta rösterna, c:a ett par tusen flera än Rochefort; men c:a 12,000 röster föllo på två andra kandidater — socialisten Cantagrel och regermgens kandidat Savart, skomakare en gros med en ärlig omsättning af 8 å 9 mill. fres — och det beror nu på, hvad dessa minoriteter besluta sig för. De socialistiska valmännen skola naturligtvis välja Rochefort, under det regeringens anhängare antagligen skola afhålla sig från att rösta. Det är således en möjlighet, ja, en sannolikhet för, att Favre blir slagen och Rochefort vald, men det har likväl icke skett utan strid. Vore den 3:dje valkretsen i Paris Frankrike, skulle der timade omröstnings resultat vara i mer än ett hänseende ytterst märklig. Det var neml. här som Ollivier och Bancel stodo emot hvarandra. Bancel hyser ett gränslöst hat till kejsardömet och har uppträdt alldeles öppet som revolutionens kandidat. Han uttalade på valmötena de radikalaste åsigter, förklarade för valmännen, att ingen raddning stod att vänta annorlunda än af en fullständig omhvälfning, och försäkrade dem, att han var villig att dö för friheten, om detta blefve nödvändigt, derför att han skulle kunna till dem infria sina löften. I denna valkrets var det således på visst sätt kejsardömet och revolutionen, som stodo gentemot hvarandra, och Ollivier bestyrkte sjelt denna uppfattning, hvilkeu isynnerhet bidrog till att fasta allas uppmärksamhet på valstriten inom denna krets. Flertalet af valmännen der har nu föredragit revolutionen tramför det liberala kejsardömet, i det Ollivier fallit igenom för Bancel. General Klapka uppehåller sig f. n. åter i Paris, dit han lär kallats af kejsaren, som velat med honom öfverlägga om den närvarande ställningen i Ungern. Frankrikes sändebud i Berlin, grefve Benedetti, har vid sin nyligen skedda återkomst från Paris förklarat för grefve Bismarck — berättar Augsb. allg. 2elt. —, att det är kejsar Napoleons innersta önskan att lefva i fred med Preussen och Tyskland i allmänhet och att för tolket underlätta de nuvarande rustningarnes bördor; men Benedetti har samtidigt dermed låtit förstå, huru det goda förståndet mellan Frankrike och Preussen kunde på det ändamålsenligaste sättet befästas. Detta huru skulle vara en påminnelse om, att man åuninstone bör låta Fraukrike få en del af de kompensationer, som det trod begära efter fälttåget år 1866. rnde vägrande. de sig kunna Bismarck svaDet är möjligt, att finansministern v. der Heydt syftade härpå, då han häromdagen å den nordtyska riksdagen afrådde från alla besparingar i militärbudgeten med följande ord: Det kan nu ej bli fråga om besparingar i militärutgifterna; till dem har endast beviljats ett minimum, på hvilket ingenting kan under närvarande förhållande slåss af. vakte sig väl för att tillbakavisa nya förbundsinkomster, på det icke stora händelser ms öfrerraska oss under otillfredsställande finansför hållanden; ångren skulle då komm i Man a för sent Keisaren af Ogtarpilka I on