Göteborgsposten – 28 maj 1869, sida 2

svarta kaftan, hans ifriga ätbörder, hans vibrerande stämma, allt var egnadt att förvirra den starkaste själ. En outsäglig ångest afspeglade sig under tio sekunder i Lacheneurs anletsdrag. Det var för hvar och en tydligt att han var djupt upprörd. Hvem kan säga hvad som skolat hända utan Chanlouineaus mellankomst. Den kraftfulle bonden närmade sig svängande sin dubbelbössa. — Vid alla helgon!... utropade han, här förspilles en dyrbar tid på onödigt prat! ... Lachencur hoppade till som om han fått en pisksläng. IIan ryckte sig hastigt lös och hoppade i sadeln. — Framåt! utropade han. Men baronen och abbeån förtviflade ej ännu, de ställde sig framför hästen. — Lachencur! utropade presten, oförnuftige, tag er i akt!... Det blod ni låter utgjutas skall återfalla på ert hufvud, på era barns hufvud! Förfärad öfver dessa profetiska ord, stannade den lilla truppen ... Då framträdde ur lederna en af de medbrottsliga klädd som bönderna i trakten af Sairmeuse .. SN — Marianne! utropade samtidigt abben och baronen öfverraskade ...