Göteborgsposten – 28 maj 1869, sida 2

— Tror vi då att jag ej anar dem... Ni ho;pas bemäktiga er Montaignac ... — Hvad rör det er!... afbröt Lachencur häftigt. Men herr dHacorval var ej den man som lät tysta sig. Han fattade sin gamle väns arm och fortfor med stark stämma, så att han kunde höras af alla i gruppen: — Oförnuftige! ... Ni glömmer då att Montaignac är en befästad plats, försvaradt af djupa grafvar och höga murar ... Ni glömmer då att bakom dessa befästningar är en talrik garnison, kommenderad af en man, hvilken man ej kan frånkänna en sillsynt energi och en okuflig tapperhet: hertig de Sairmeuse. Lachencur försökte frigöra sig. — Allt är förutsedt, svarade han, och man vintar oss i Montaignac. Ni skulle vara Siker derpå om ni, liksom Jag, sett ett ljus lysa i ett fönster på citadellet. Vänta... se! man kan ännu skönja det. Detta ljus säger mig att trehundra officerare på half sold skola komma och öppna Stadsportarne för oss, så fort vi visa oss .. — Än sedan!... Jag vill antaga det omöjliga: ni tager Montaignac. Hvad gör ni sedan? Tror ni att engelsmännen skola ge er kejsaren tillbaka? Är cj Napoleon II österrikarnes fånge? Kommer ni ej ihåg att de förbundna suveränerna qvarlemnat 150,000 soldater på en dagsresa från Paris? Ett doft mummel lät höra sig bland Lacheneurs vänner — Men allt detta är ingenting, fortfor baronen. Är ni okunnig om hvad tillochmed ett barn i våra dagar vet,