Göteborgsposten – 28 maj 1869, sida 1

——24242A C— — ——— Herr de Sairmeuse slog handen i bordet så att det kunnat gå sönder. — Du ljuger, usling!... röt han, du ljuger! ... Han såg så hotande och förskräcklig ut, att den gamle tjufskytten tog ett hopp ända bort till dörren, fattade i låset och var i begrepp att fly. — Må mitt hufvud bli afskuret, sade han, om jag ej säger sannt!... Ahl! Lacheneurs dotter är en listig kokett, alla hennes tillbedjare äro med, Chanlouineau, den lille d Escorval, monseigneurs son och de andra... Herr de Ssirmeuse började att utfara med de mest skymfliga tillmälen mot Marianne, då hans kammartjenare inträdde . . . Han tystnade, iklädde sig uniformen, befallde Chupin att följa sig och lemnade rummet. Han hoppades ännu att Chupin öfverdrifvit, men då han anlände till högvakten, hvarifrån man hade en vidsträckt utsigt öfver nejden försvunno hans sista illusioner. IIorisonten slammade. Montaignac var liksom omgifvet af en cirkel af eldlågor. — Det är signalen! ... mumlade den gamle tjufskytten, det är befallningen att fara till brölloppet, som de säga i brefvet. De skola stå framför stadsportarna klockan två på morgonen... Hertigen svarade ej. Det återstod blott att rådgöra med herr de Courtomieu. Han gick med stora steg mot marquisens hus, då han vände om hörnet vid citadellgatan och under en port varseblef