Göteborgsposten – 27 maj 1869, sida 2

Fran Utlandet. Det synes ganska otvifvelaktigt, att Prankrikes lagstiftande kår skall efter de nya valen komma att förete en något annorlunda anblick än förut. Les Arcadtens, äfven mameluckerna kallade, hvilka äro mera kejserliga än kejsaren sjelf och i Pays ha sitt organ, skola ej längre vara den allsmäktiga majoriteten. Kåren skall således förlora sin sysiognomi af slafvisk undergifvenhet för imperialismen och stundom tillochmed bångstyrigt reaktionärt sinnelag, då kejsaren, herrskaren, gripits af en liberal fläkt. Det är numera tydligt, att Napoleon III fann dessa arkadier på sistone besvärliga och att han insåg omöjligheten af att med dem kunna bibehålla sig i folkets gunst. Som utkramade citroner kastas de nu bort, ehuru en hel del af de arkadiska fåren, alias ja-voteringsmaskinerna bibehållas, för att vid afgörandet al betydelsefullare frågor kunna kommendera fram en betydande majoritet af moderat tendens. Tyngdpunkten inom den lagstiftande församlingen kommer i stället att hädanefter, såvidt vi kunna sluta af de ännu sparsamt ingångna underrättelserna, ligga hos det moderat-liberala partiet, hvilket skall i den i landsorten valde, men i Paris genomfallne Ollivier ha sin gifne chef. Detta parti är vänligt sinnadt mot dynastien, men fordrar framåtskridande. Det vill upphäfvandet af det nuvarande personliga regemontet och dettas utbytande mot en verkligt konstitutionel regering med ansvariga ministrar, stödjande sig på parlamentet såsom ett uttryck för folkmajoritetens stämning, och en fri press samt full församlingstrihet. Antagligen är kejsaren hugad att närma sig detta parti, centern, för att sålunda för sig vinna den upplysta och intelligenta delen af besolkningen, under det han motträder den radikala, revolutionära och öppet republikanska venstern. Denna venster skall afgjordt bilda en voföorsoulig opposition. Den törra valperiodens opposition skall visa sig vara ytterst beskedlig i jemförelse med denna, hvilken räknar inom siva leder de mest frenetiska revolutionärer. Det måste derför vara för rege—-—Å-—. ———