Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Franskan.) Misstanken om Maurices besök var närn att upplysa honom ... — Skulle jag således vara narrad! tänkte han. Hans harm var så stor att han på mer än en vecka ej visade sig vid Råche. Hertig de Sairmeuse märkte hans dåliga lynne och utforskade orsaken dertill med den vaknande egennyttans skicklighet. Han begagnade sig af tillfället för att aflocka sin son samtycket till en förening med fröken Courtomieu. Ända dittills plågad af den grymmaste obeslutsamhet, hade Martial undvikit hvarje bestämdt svar. Slugt uppeggad, utropade han slutligen: — Må vara!... jag gifter mig med fröken Blanche. i Hertigen var ej den man som lät hans ifver kallna. Inom mindre än fyrtioåtta timmar, voro de officiella I åtgärderna vidtagna; man uppsatte ett äktenskapskontrakt, I ringar vexlades och man beslöt att giftermålet skulle utlysas till våren. Det var på Sairmeuse som förlofningsmiddagen egde , Forts. tr l Fort: fr. N:o 118