Göteborgsposten – 27 maj 1869, sida 1

tillbaka. Son af kommendanten öfver militärstyrkan i Monj taignac, måg till presidenten i den nyinrättade domstolen derstädes, borde Martial bli ett värdefullt verktyg. — Genom honom, sade Lachenatr, skola vi ha ögon och öron i det fiendtliga lägret... Marquis de Sairmeuse I skall bli vår spion . Han blef det, ty han hade snart återtagit vanan af sina dagliga besök. December månad hade kommit, vägarne voro i ett uselt skick, men hvarken regn, snö eller dåliga vägar kunde hålla Martial hemma. Han anlände omkring klockan tio, satte sig på en pall vid kaminen och samtalade ... Marianne tycktes ofantligt intresserad vid dessa tillfällen; han berättade henne allt hvad han kunde hitta på. Emellanåt voro de ensamma .. Lacheneur, Chanlouineau och Jean voro ute för affären, hvilken gick så väl att Lacheneur köpt en häst för att bedrifva den i större skala. Men Martials och Mariannes samtal blefvo ofta afbrutna . .. Han hade bort bli förvånad öfver den mingd bönder som infunno sig för att tala med herr Lacheneur. Åt hvar och en af dessa kunder hade Marianne något att säga i hemlighet. Derefter bjöd hon dem något att dricka ... Huset var alldeles som ett värdshus... Iagenting afskräckte Martial från sina besok. Han skämtade med kommande och gående, tog dem i hand, satte sig emellanåt att dricka med dem ... Han hade erbjudit Lacheneur att hjelpa honom med utskrifvandet af hans räkningar.