Göteborgsposten – 26 maj 1869, sida 2

genomfor hans hjerna, förjagade han den och det var med sin dystraste min som han återtog: — Vidare. herr dEScorval måste vi komma öfverens om vilkoren ... — Diktera era vilkor, min herre. — Först och främst skulle era besök här, efter vissa af mig utspridda rykten, väcka misstankar. Ni fär ej komma till oss annat än nattetid, på vissa förut bestämda timmar, aldrig oförberodt ... I Maurices ansigte kunde man läsa hans samtycke. — För det andra, huru tänker ni komma öfver Oisellefloden utan att anlita färgkarlen, som är en farlig pladdrare.. — Vi ha en gammal båt, jag skall bedja min far låta reparera den. — Godt. Lofvar ni mig äfven att undvika marquis de Sairmeuse? — Jag skall fly honom ... — Vänta ... vi måste förutse allt. Slumpen kan göra att ni, i trots af alla försigtighetsmått, träffa hvarandra här. Herr de Sairmeuse har ett högst trotsigt lynne och han afskyr er. Ni hatar honom och ni är häftig... Svär att, om han utmanar er, ni föraktar hans utmaning ... — Men jag skulle bli ansedd som feg, min herre!... — Sannolikt! ... vill ni svära! ... Maurice tvekade, en blick från Marianne bestämde honom. — Jag svär! ... yttrade han. — Hvad Chanloninean beträffar är det bäst att ej