Göteborgsposten – 26 maj 1869, sida 1

fall. Ni älskar Marianne... kan ni med opartisk blick granska den rysliga belägenhet hvari hon nu är försatt? Tänk på att hon ej får afvisa hvarken Chanlouineau eller marquis de Sairmeusc. Ni betraktar mig... Åh! jag vet lika väl som ni att det är en ovärdig roll jag yålägger henne, en förhatlig roll, genom hvilken hon får afstå från hvad en ung flicka eger dyrbarast i denna verlden ... sitt rykte. Maurice gaf ej vika. — Må vara! svarade han med köld. Mariannes öde blir detsamma som alla andra qvinnors, hvilka ryckas med i de mäns politiska passioner som de älska, vare sig far, bror eller älskare ... hon får underkasta sig förolämpningur, förtal... Hvad betyder det! Må hon fullfölja sitt värf, jag skall lida deraf, men jag skall aldrig tvifla på henne och jag skall tiga. Om vi triumfera, skall hon bli min hustru, om vi lida ett nederlag!... En åtbörd fullbordade hans tanke, mera energiskt än alla försäkringar i verlden uttryckande hvad han vintade sig och att han underkastade sig allt. Herr Lacheneur var synbarligen obeslutsam. — Gif mig åtminstone tid att öfverlägga, sade han. — Det är ingenting att öfverlägga om, min herre. — Men ni är ett barn, Maurice, er far är min vän... — Hvad betyder det!... — Olycklige!... Ni förstår då ej, att i och med detsamma ni blir invecklad i saken, blir äfven baron dEscorval invecklad ... Ni tror er riskera blott ert eget hutvud, men ni sätter äfven er fars lif på spel...