— — Från Utlandet. Då detta nedskrifves, sakna vi ännu underrättelser från Paris om de i Söndags och i går förrättade valen. Åtskilliga rykten ha vetat berätta om upplopp och annat mera; men vi förmoda dock, att valen försiggått i allmänhet lugnt, ehuru möjligen något mindre betydande tumultuariskt uppträde kunnat tima. I dag kunna vi emellertid vänta redogörelse for valen i sjelfva den franska hufvudstaden, under det att landsortsvalen endast efter hand under veckans lopp kunna bli kända. Antalet af de deputerade, som skulle väljas, utgjorde denna gång 283. År 1852 var det endast 261, fem år senare 267, och vid valen år 1863 hade det stigit till 272, på grund af Nizzas och Savoyens införlifning i det franska riket. 13 departemonter ba sedan de sista valen fått 1 deputerad mera, neml. Seine-och Vardepartementet. Största intresset är sästadt dervid, om oppositionen inom lagstiftande kåren skall komma att vinna eller förlora i styrka. I Paris hade regeringen ställt sig så, att hon hållit sina kandidater, hvilka hon ej evs officielt erkänt, tillbaka från hvarje deltagande i de stormiga offentliga valmötena. Vi ha således ej någon vägledning för beräkningar om oppositionens styrka, ehuru det väl är möjligt att den segrar. Men en anmärkningsvärd omständighet företer sig härvid, neml. den att regeringen naturligtvis fortfarande haft sina vänner och anhängare tät sammanslutna, under det att oppositionen såsom ett organiseradt politiskt parti snarare förlorat än vunnit i styrka. Klagomålen öfver oppositionens egen splittring och ledarnes inbördes kif och ofördragsamhet ha aldrig ljudit högre, än just under de sista dagarne före valet. På ena sidan står det radikala partiet, la jeune republique, understödt af tidningarne Siele, Råveinl, Rappel och Temps, med en lista kandidater, som uteslöt 4 at Paris forna representanter och ersatte dem med 5 mer eller mindre utpräglade socialister. Men äfven dessa organer ha ingalunda varit eniga sinsemellan, så att t. ex. Reveil haft en helt annan lista än Sibcle. På oppositionens moderata sida, hvilken begär återval af alla de fordna representanterna, ha Libertä och Journal des Dbats stått, och ha till dem ätven de halfofficiela organerna Paris, OConstitutionnel och La France anslutit sig. Denna omständighet har naturligtvis gifvit de radikala bladen ytterligare anledning att beteckna, om ej alla, åtminstone de flesta af Paris fordna representanter som -affallingar eller personer, hvilka förrådt sitt parti och öfvergått på regeringens, sida. Häraf har följden blifvit den, att oppositionspressen fört en ytterst förbittrad kamp inbördes och upphetsat sina kandidater till att öfverbjuda hvarandra i radikala anspråk och fordringar, under det att den afhållit sig från angrepp mot regeringen, sannolikt derför att denna ej framskickat några synliga vedetter. En parisertidning anställer följande sammansattning af de förnämsta kandidaterna i Paris och deras sannolika utsigter till framgång: I första distriktet ifrägakomma Gambetta, som på valmötena gjort lifligt intryck genom sin vältalighet och är radikal, Carnot och Andreö Pasquet; — 2. I andra distr. koncentrerar sig kampen melan Thiers och d AltonShee, den scnare radikal. Segren anses bestämdt tillfalla den förre. Den i detta distrikt ätven uppträdande Devinck tros ej ha någon utsigt; — 3. Kamp mellan Emile Ollivier och hancel i tredje distr. IIär råder stort tvifvel RR — —ss— — —