Göteborgsposten – 25 maj 1869, sida 2

— Och ni, min far, ni som har menniskokännedom, ni med hela er erfarenhet kunde ej genomskåda hans afsigter? Mellan det ögonblick då Martial de Sairmeuse lemnat herr dEscorval midt på heden och det närvarande h hade den senare haft tid till begrundande. — Jag har mina misstankar, svarade han, men blott misstankar . Det kan hända att Lacheneur, lydande sitt i hats ingifv elser, rufvar på någon förfärlig hämnd Hvem ; vet om hån ej ämnar organisera en komplott, hvars ledare han blir... Dessa förutsättningar förklara alltsammans. Chanlouincan skulle vara liksom en andre han sjelf, han har behof af marquis de Sairmeuse för att af honom erhålla nödiga upplysningar... i Blodet återkom till Maurices bleka kinder. i — En komplott, utbrast han, förklarar ej Lachencurs envishet att stöta mig tillbaka... — Ack!... jo, min stackars gosse. Det är genom i Marianne som han har inflytande öfver Chanlouineau och marquis de Sairmeuse. Om hon blefve din hustru skulle de snart gå honom ur händerna... För öfrigt just derföre att han älskar oss vill han ej för något pris inblanda oss i ett äfventyr, hvars framgång minst sagdt synes vara oviss ... Men allt detta är endast gissningar. — Ja verkligen, stammade Maurice, ja verkligen, jag inser att man måste vara undergifven ... glömma, om det låter sig göra. Han sade detta emedan han ville lugna sin far, men hån tänkte raka motsatsen. En tanke föddes i hans hjerna, en tanke som ännu