Göteborgsposten – 25 maj 1869, sida 1

C0— ———— s— — — — — frånvarande, varseblef en man som smög sig ut ur huset och springande passerade öfver heden. Han skyndade att förfölja denne man, men hann ej upp honom... Han hade dock trott sig igenkänna Maurice d Escorval. Baron dEScorval hade varit nog försigtig att ej för sin son yppa de gynnsamma möjligheter han ännu efter sin sons förtrogna meddelanden tänkte sig. — Min stackars Maurice, tänkte han, är tröstlös, men undergifven; bättre att låta honom ha visshet om olyckan än blottställa honom för en missräkning Men passionen är ibland klarsynt. Hvad baronen förteg anade Maurice, och han fistade sig vid detta svaga hopp med ihärdigheten hos en drunknande, hvilken under vattnet ännu trycker mellan sina händer den planka som ej kunnat rädda honom. Om han ej gjorde några frågor, var det emedan han var fullkomligt öfvertygad om att man ej skulle säga honom sanningen. Men från detta ögonblick gaf han akt på allt som passerade i huset. Han låg i sin säng, till utseendet sömnig, men ingen af baronens rörelser undgick honom. Sålunda hörde han honom taga på sig sina galoscher, begära sin hatt och framtaga en käpp ur det förråd af sådana som befann sig i vestibulen. Han hörde knarrandet af låset i förstugudörrn.