Göteborgsposten – 24 maj 1869, sida 2

— AV om det arbete man vägrar er. Men betyder ingenting, jag — hon lade tonvigt på detta ord — skall vara ädelmodigare än era gamla bekantskaper... Jag har kjolband som skola broderas, jag skall skicka er dem genom min kammarjungfru, ni få gemensamt göra upp om priset... Farväl nu, min vän!... Kommer ni med, tant, Medie? Hon gick, lemnande Muriaone orörlig af förvåning, smärta ooh harm, Utan att ha fröken Blanches erfarenhet förstod hon fullkomligt att detta besynnerliga besök dolde någon hemlighet, men hvilken? Hvad skulle allt detder betyda? Hvarföre dessa vänskapsbetygelser i början, sedan dessa elaka blickar och slutligen dessa förolämpningar? Efter en minuts förlopp stod hon ännu orörlig på samma plats, midti trädgården, seende denna väninna från lyckligare dagar aflägsna sig, då en hand lätt vidrörde hennes arm. Hon darrade, vände sig hastigt om och befann sig ansigte mot ansigte med sin fur. Lacheneur var hvitare in sin skjortkrage och hans ögon lyste med dyster glans. — Jag stod der, sade han pekande på dörren till sitt hus, jag hörde alltsammans ... — Min far... (Forts.)