Herr Lecoq . Roman af Emile Gaboridu. (öfvers. fr. Franskan.) Han var starkt frestad att missbruka sin fördel, men vågade det ej, af frukton för att det kunde komma surt efter. — I går, mitt barn, svarade han, begärde hertig de Sairmeuse formligen af mig din hand; och man väntar blott på ditt afgörande för att de offentliga åtgärderna skola kunna vidtagas ... Lugna er sålunda, min vackra förilskade, ni skall en dag bli hertiginna, Hon dolde ansigtet i sina händer för att dölja den rodnad som ordet Åförälskade uppjagade på hennes panna. Detta ord hade ända hittills för henne betecknat en ovärdig och oursäktlig svaghet. — Du känner mitt beslut, pappa, stammade hon knappt hörbart, det är nödvändigt att vi skynda oss ... — Hen tog ett steg tillbaka, troende sig ha hört oritt. — Skynda oss? upprepade han. — Ja, min far, jag hyser farhågor. — Store Gud, hvilka? ... — Jag skall yppa dem då jag får bekräftelse på dem, vara de hon undvikande. — 3 2.. MN-O 114