Göteborgsposten – 21 maj 1869, sida 1

liten drill, väl vetande att en arftagerska ej förblir ogift, om hon blott vill. Uppvisningen af giftermälskandidaterna var emellertid roande och hon upphörde ej att uppmuntra sin far till att presentera nya. Han sörtviflade nästan, då lyckan förde hertigen och hans son till Sairmeusc. Då han sett Martial anade han att befrielsens timma snart skulle slå. — Dender skall bli min måg, tänkte han. Marquisen hyllade den grundsatsen, att man bör smida medan jernet är varmt. Också lät han hertig de Sairmeuse redan följande dag få del af hans planer. Förslaget kom lägligt. Hertigen måste bli förtjust öfver en förbindelse med en familj som, näst hans egen, var den rikaste och äldsta i provinsen. Öfverläggningen mellan de båda gamla adelsmännen blef kort. — Min son Martial, har hundra tusen ecus i räntor sade hertigen. — Jag skall åt min dotter gifva ända till... ja, ända till fem tonhundratusen francs, yttrade marquisen. — Hans majestät hyser välvilja för mig .. jag skall skaffa Martial en betydande diplomatisk post... — Jag har, i olyckligaste fall, många vänner bland oppositionen ... Saken blef afgjord, men herr de Courtomieu aktade sig noga att tala med sin dotter derom. Att säga till 7