Göteborgsposten – 21 maj 1869, sida 1

henne huru mycket han önskade denna förbindelse, skulle varit detsamma som att hos henne väcka tanken på att förkasta den. Det säkraste tyckte han vara alt låta sakerna ha sin gång ... kiktigheten af hans beräkning blef ådagalagd en morgon då fröken Blanche inträdde i hans kabinett. i — Din nyckfulla dotter har fattat sitt beslut, sade j hon i bestämd ton... hon skulle känna sig lycklig öfser att bli marquisinna de Sairmeuse. Herr de Courtomieu behöfde hela sin viljekraft för att kunna dölja den glädje han kände; men han tänkte lat om han lät märka den, skulle kanske alltsammans gå i om intet. Han gjorde några invänningar, hvilka segerrikt kullkastades, och slutligen vågade han säga: — Det är således ett giftermål som är till hälften afgjordt. Den ena kontrahenten samtycker. Återstår nu att veta om den andre... — Den andre skall samtycka, förklarade arftagerskan stolt. Fröken Blanche hade verkligen under flera dagar användt hela sin tjusningsförmåga för att få Martial till sina fötter. Efter att först ha ryckt framåt, slog hon med en beräknad inkonseqvens till reträtt, en manöver som är alltför enkel för att ej alltid lyckas. Lika liflig, spirituell, kokett, uppsluppen som hon visat sig, lika rädd och förbehållsam förekom hon kort derefter.