Göteborgsposten – 20 maj 1869, sida 2

lit on ovanlig både kroppsoch själsvigör. Från Utlandet, Man kan knappast tänka sig någon besatt åsigt, som icke haft sin förespråkare under den stora valrörelsen i Paris. Sjelsva menniskoätandet har haft sin representant, hvilken låtit sig höras uti alla valdistrikten i Paris, neml. advokaten Gagne, som gjort sig till stiftare af en ny sekt, filantropofagi eller menniskoätande af menniskokärlek. Denne hedersman är nemligen djupt bedröfvad öfver, att många ha så svårt för att skaffa sig sin dagliga utkomst, och för att afhjelpa denna skriande olycka, förordar han, att man i Frankrike skall besegra sin ärtda fördom mot att äta menniskokött, hvilket enligt hans törmenande är både välsmakande och närande. Säsom Christus sade: Mina bröder, älsken hvarandra! — så har Gagne till ett stående omqväde: Mina bröder, äten upp hvarandra! För att visa att det är hans fulla allvar, har han erbjudit sig att låta sig sjelf först slagtas och tillredas, naturligtvis sedan han först väl varit representant; men fastän det finnes hungriga magar i mängd i Paris, bar likväl ännu ingen känt sig frestad att mottaga hans sjelfuppoffrande anbud. Kejsarinnan Eugenie har nu uppgifvit sin plan om en resa till den heliga grafven. Kej saren grufvade sig för kostnaderna, beräknade till 3 å 400,000 fres. Den nye konungen af Siam har lemnat öfverbefälet öfver sin armå och dennas omorganisering till en fransman, vid namn George Garnier dAbin, som år 1863—64 var öfverste i polska upprorsarmåen. De under namnet Tarsusskatten bekanta fyra medaljer, som föreställa Alexander den store och Filip af Macedonien, samt ha ett värde af 50,000 fres, hafva skänk.s till Paris bibliotek at kejsar Napoleon. Huru Frankrike öfverallt på sin väg mö ter preussiska intriger, visar 1 åtskilliga tall detta bref från Rom, skrifvet af den särdeles pålitlige korresp. i ÅPall Mall Gazetten: Vaticanen är mycket förtörnad öfver italienska regeringens afsigt att upprätta ett läger å Colle Fioriti i Apenninska bergen, en plan sum anses vara en följd af franska utrikesministern, marquis de Lavalettes tal inom senaten i Paris och tros angifva Frankrikes beslut att uppgifva påfvens verldsiga makt. Några högt uppsatta personer ba uppmanat pålven att taga detta till förevänning för en brytning med Frankrike och att ställa sig sjelf under Preussens skyddskap. Tvifvelaktigt är, huruvida Preussen skulle vilja gå derhän att materielt understödja den verldsliga makten; men för att vara en protestantisk monarki, koketterar det alldeles forivifladt med påfven. Konungen af Preussen har, efter ett längre samtal med hertigen af Regensburg, som vid återkomsten till Berlin till honom öfverlemnade ett svar på konungens egenhändiga skrifvelse till påfven, befallt baron v. Arnim att underrätta kardinal Antonelli om, att preussiska regeringen icke skulle ha någonting emot, att den hel. stolen upprättade värfningskontor för sin armå uti de katolska städerna i Preussen. Konungen vill äfven tillåta landtvärnssoldaters enrollerande, utan att någon särskild tillåtelse dertill behöfves. Detta medgifvande skall vara päfven till stor fördel, emedan ban sannolikt blir i stort behof af soldater, itby att öfver 2,000 zouaver hafva förklarat sg i år vilja lemna tjevsten och återvända hem. Det är fråga om att upprätta en nunciatur eller apostolisk beskickning i Konstantinopel, och man har sagt mig, att en genuesisk prelat afskickats i denna angelägenhet till det muhamedanska hofvet. Sultanen har länge önskat detta, och Pressen har understödt planen under den förhoppning, att närvaron i Konstantinopel af en representant för det romerska hofvet skall beröfva Frankrike skyddskapet öfver de österländska kristna. Enighet råder ej avgående det ekumeniska mötet mellan kardinal Antonelli och franska sändebudet i Rom, marquis de Bonneville. Kardinalen säger, att de katolska makter som vilja vid mötet vara representerade, måste först begära tillåtelse dertill. Den franske ambassadören deremot pästar, att deras representanters närvaro är en rättighet, som ej behöfver romerska hotvets godkännande. Preussen intrigerar, för att framkalla svårigheter och sålunda utestänga både Frankrike och Osterrike, I atseende på Preussens intriger må nämnas, att ett preussiskt bolag nyligen fått tillåtelse att anlägga den vigtigaste at de rumeniska jernvägarne. Men i stället för att skicka ingeniörer och civila arbetare till arbetena, har bolaget der anställt ingeniörer och arbetare ur den militära geniekåren. Denna omständighet betecknas at Gaulois såsom vigtig. Gaulois, som är väl underrättad i Spaniens angelägenheter, innehåller en uppsats af en af dess medarbetare, hvilken nyss återkommit från Madrid, der han konfererat med alla de mera framstående politiska ledarne. Han sammanfattar resulfatet af sina jakffa