Göteborgsposten – 19 maj 1869, sida 2

Jat Imnctens sak. Då visado nan (. OX, alt nerocrna Marzini och Garibaldi icke kunvat bli något, förrän en Manin och en Cavour uppstodo och mellan frihetens id och den konstitutionela principen denna förmälning följde, som uppbjelpte Iralien och gjorde det fritt. Man ropade: Till saken! Han fortsatte, i det hun jemförde Kossuth och Deak, konung Wilhelm och grefve Bismarck. Ett litet afbrott följde, hvarefter talaren kom till den politiska eden och bevisade, att den, Som aflägger en ed, måste afgifva den under sö esats att äfven vilja hålla den. Hvad den närvarande regeringen angår, är det oriktigt att härleda dess ursprung från statsstrecket af 1851, hon daterar sig från omröstningan af d. 20 December, från den allmänna omröstningens bekräftelse. Förfärligt buller följde. Ollivier sortfor:Den allmänna omröstningen är en odelbar sanning; j kunnen ej godkänna något al dess resultater, utan att äfven vilja godkänna de öfriga konseqvenserna. Den allmänna omröstningen har sjelf bekräftat och legaliserat statsstrecket! Under storm och strid upplöstes mötet. Då publiken kom ut på Chatelet-torget, fann den detta ränsadt och besatt af stadssergeanter, hvilka måst till stort ontal infinna sig, för att skingra de bullersamma hobarne. Men scenerna på gatorna voro ej slutade med mötet. En ofantlig menniskomassa, som alltjemt tillväxte, betäckte bonlevarderna och gatorna samt gjorde passivt motstånd mot polisagenterna, hvilka sökte alt spränga dessa okockningar. Omkring midnatt bekaf sig en sor solkhop till Bastiljen; den sjöng marseljäsen, den bekanta Des Lampions och ropade Lesvo Banceel! Ett kaf angreps af massan, och speglarne i detsamma krossades. På Bastiljplatsen ropades Ålesve Bancel! Man gick med blottade hufvuden kring Julikolonnen under rop af Ålefve republiken 4. hvarpå polisen ingrep och häktade 20 persener. En annan hop drog genom Rue Rivoli och mötte der en hofvagn, som den under rop af ÅLlesve republiken! tvang att köra steg för steg. Detta var d. 12:te d:s. Dagen efter uppstod en stor folkskockning på Boulevard Beaumarchais, hvilken man uppskattade till 20,000 personer, från hvilkas strupar i väldig takt marseljäsen ljöd. Stadssergeanterna måste anlita hjelp från 500 municipalgardister till sots och 100 till häst, för att skingra massan, hvarvid flera sårades. Vid ett möte nära Boulevard S:t Michel förekommo liknande opinionsyttringar. Mer än 1,000 personer sjöngo marseljäsen och uppstämde letverop för Henri Kochefort och hans Lanterne?. Afven här måste massan skiogras af stadssergeanterna. Det är med lätt förklarlig nyfikenhet vi afvakta vidare underrättelser om denna valrörelse, hvilken det skall behöfvas myndigheternas hela kallblodighet och klokhet att beherrska. I s:de valdistriktet har Jules Simon slazit ur brädet Jules Vallös, som dock framkom med den nyuppfunna frasen: GudsidGen är despotismens moder. I samma distrikt uppträder äfven en hr Bernadotte, en slägting till konung Carl XV och färgare i Suresnes. Han skulle hålla sitt första valmöte på gästgitvaregården i Courbevoie, hvars egare, hr Iturbide, är en ättling af den mexikanska kejsarfamiljen. I 6:te distriktet, der Gueroult fortfarande är kandidat, har såsom hans konkurrent Jules Ferry uppträdt, hvilken helsats med jubel för följande kraftiga ord: ÅJag är ej någon chauvinist; men när jag tänker på 1866 års händelser, så erfar jag samma känsla, som de af sår betäckta gamla soldaterna. Och hvad dem angår, hvilka då funno, att Preussen hade i geografiskt hänseende dåliga gränser, och som gåfvo det rådet att utvidga sig, så förklarar jag, hvilka de än vara må, antingen de talat från tronen, eller tribunen, eller pressen, att de hafva förrådt Frankrike! Polisen upplöste härvid mötet. Vi ha förut omnämnt den nya napoleonskt s.nnade broschyren LEmpereur, som med anledning af valen utkommit i Paris. Densamma är väl skrifven i all sin entusiasm för Napoleon och synes vara anlagd för att inverka på landtfolket genom det varma språk, hvari den är hållen. Broschyren börjar med en skildring af kejsarens uppträdande inför kamrarne: När i Louvreus ofantliga pelarsal, i skötet af all den officiela prakten, under kan ndundret, som sorkunnar timmen för kamrarnes åppnande, öfver den guldblixtrande massan af utvulda plötsligen ljuder det af on stark stämma korteutstöta ropet: Keisaren?, då vår en iustinktme-sig darraing genom församlingen och äfven den likgiltigaste gripes af vördsam nyfikenhet, alla blickar vänta... kejsaren! d. v. 8. den man, som tammarsattar i sig Frankrike, men icke med den allt uppslukande och stolta egoismen hos en Ludvig XIV. utan med storheten hos den populara suveränitet, som håller ena handen på den landets ära representerande fanan och dena anora på den millioner räster representerande urnan. På några sekunder reser sig och kringhvirflar i minnet en hal verld af ärorika och rörande hågkomster, hvilka aro underbara som en dröm, gripande som verkligheten. Det är ej blott en suverän, som intråder, det är Frankrikes heroiska och sociala historia sedan sista ärhundradet. Uvilket förvånande fenomen! Det låter något! så bond, trampa i klaveret. Broschyren uppräknar nu allt, hvad kejsaren i sig innefattar: Nedkastandet af 93 års spöke genom hjelten vid Arcole, återställandet af de nedbrutna altarena, Code Napolon, dynastiens giundande genom en dittills okänd legitimiret af 3 millioner röster, de franska idCernas utbredning öfver hela Europa och suveiäniteternas demokratisering genom kanonkulor, den nya hjeltetiden med dess soldater, marskalkar och konungar, segern sam endast bämmats af snön och Beresina, de förtviflade ansträngningarne hos en europeisk koalition, som kastade sig öfver Frankrike, afskedet vid Fontainebleau, återkomsten fiån Elba, Waterlo, den öfvermenskliga legenden om det gamla gardet, S:t Helena, Josephincee och Hortenacs rörande gestalter, kejsarens son som dör, och den framdragna brorsonen (Louis Napoleon), arfvingen till den kullstörtade tröden, Jen melankoliske eleven från Arenenberg. de otäliga drömmarne, sökandet ester ridderliga fventyr. Berangers patriotiska sånger, solkyrseln vid återkomsten af kejsarens dödliga qvarlefvor, Strasbourg och Boulogne, flykten från Ham det af sina trogna öfvergifna konungadomets fall, Lonis Napoleons återkomst på den provisoriska repuolikeos för alla partier neutrala mark, Louis Napoleons val af falket gam elaktrigsrac N2 3