———— ————— —— — Baronen svarade ej. Detta var under en ny form hvad Marianne redan sagt honom. Han ansträngde förgäfves sin tankeförmåga för att finna en lösning på denna förfärande gåta. — Gör i stället hvad bättre är, fortfor Lachencur. Allt i denna trakt är egnadt att underhålla Maurices förtviflan. Det finnes ej en stig, ej ett träd, ej en blomma som ej på ett grymt sätt erinrar honom om hans kärleksdröm .. Res, för honom med er, långt bort... — Huru skulle jag kunna det! ... Den eländige Fouehe har ju förvisat mig hit!... — Ett skäl mera att lyssna till mina råd. Ni har varit kejsarens vin, således är ni misstänkt. Ni är omgifven af spioner. Era fiender söka i tysthet ett tillfälle att störta er. De behöfva ej mycket för att få er i fängelse ... Ett enda oförsigtigt steg, ett bref, ett ord... Gränsen är ej långt härifrån, res till utlandet och afvakta lyckligare tider ... — Det är just hvad jag ej kommer att göra, sade herr dEScorval stolt. Hans ton tillät ej något vidare ordande om den sar ken, Lacheneur förstod det alltför väl och syntes förtviflad— Ah! .. ni är sådan som abb6 Midon, sade han 1 dof ton, ni vill ej tro det... Hvem vet dock hvad det kan kosta er att ha gått hit i dag! Det har blifvit sagdt att ingen kan undgå sitt öde. Men om en gång bödelns hand lägges på ov axel, så erinra er hvad jag förberedt er på och färbanna mig ej. (Forts).