Göteborgsposten – 15 maj 1869, sida 1

Rättegängsoch Polissaker. Poliskammaren. För nägra dagar sedan gaf arbotskarlen G. Andersson i uppdrag åt manshersonen L. G. Larsson Brun att från slussqvarnen afhemta 14 k.f. råg, för hvilket ändamål han fick af egaren till rågen emottaga ett å densamma från qvarndisponenten utfärdadt qvitto å nämnde qvantitet. Brun åtog sig uppdraget, men, såsom i dylika fall ofta nog inträffar, han återkom ej med den glada underrättelsen om att detsamma blifvit uträttadt. Dertill bade Andorsson det obehaget att finna det ett honom tillhörgt ur försvunnit. Han ställde detta försvinnande i sammanhang med Bruas uteblifvande för ofrigt och anmälde saken för polisen. Denna hade snart fatt reda på Brun, hvilken vid med honom anstäldt förbör berättade, dels att han verkligen stulit det ifrågavarande uret, dels att han till en annan arbetskarl sålt det ofvan omnämnda qvittot från qvarnen. Den arbetskarl, till hvilken han uppgifvit att han försålt qvittot, bekräftade denna uppgift och tillade, att han redan utlöst rågen å slussqvarnen. Målet remitterades till rådhusrätten. — Arbetskarlen A. Olsson hade för några dagar gedan funnit gräsmattan på exercisheden synnerligt inbjudande till ea lur. Han kunde ej motstå frestelsen, lade sig ned och snarkade snart med en kraft hvilken inom kort lockade till stället ett par lufvar af det slag som ej bruka försmå att begagna sig af gynnando tillfällen. Olsson hade på sig ett silfverfickur, och tack vare dessa lufvar, hvilka vakade då Olsson sof, belann han sig, då han åter slog upp ögonen, alldeles urståndsatt att beräkna tiden, enär besagde ur var borta. Han anmälde saken i polisen, och denne lyckades ganska riktigt att hos en pantlånare få reda på detta. Denne gaf dessutom anvisning på artilleristen N:o 27 vid 9:de batt. Klint, hvilken hos honom pantsatt ure. Tagen i förhör förklarade Klint att ban sjelf vid samma tillfälle, som stölden skulle blifvit bagarga n, äfven legat och sofvit på exercisheden, och slutligen blifvit väckt af förre artilleristen J. G. Engman, hvilken då innehaft uret och bedt honom gå och pantsätta detsamma. Detta bade han gjort och erhållt 5 rdr på Olssons klocka. Dessa penningar öfverlemnado han till Engman, i hvars sällskap de sedermera upprumlades. Hvar Engman sedermera gjort af qvittot visste han icke. Engman å sin sida förnekade sanningsenligheten af denna historia. Klint hade visserligen bedt honom gå och pantsätta pantsedeln, men då han skulle uträtta detta hade pantlänaren redan erhållit underrättelse om stölden och derföre icke velat utlemna nägra penningar. Målet remitterades till vederbörlig domstol. Fiån drängen Christian hos arrendatorn Benjamin Andersson bade i en ladugård blifvit stulna ett par byxor af mörk korderoj m. fl. persedlar. Han misstänkte för tillgreppet en bondson A. Hansson från Jörlanda, hvilken tillåtits att ligga öfver en natt i besagde ladugård, men sedermera på morgonen försvunnit utan att bry sig om att tacka för godt logist Detektiva polisen lyckades äfven i detta fall att snar. få reda på tjufven, hvilken verkligen var bemälde HMenssan och sam Afran . kärar hrattat Byxorna