Göteborgsposten – 15 maj 1869, sida 1

till 750,000 rdr; (minoriteten röstade för kreditivets bibehållande vid nuvarande beloppet eller 900,000 rdr); samt med 130 ja mot 115 nej godkändes föreskriften angående styrelsen af allmänna lånefonden sådan den nu lyder; minoriteten röstade för andra kammarens beslut, att fullmäktige skulle lemnas rätt att efter sig söreteende omständigheter öka denna uläningssond. Andra kammaren sysselsatte sig i Thorsdags under hela sammanträdet efter voteringarne med diskussion öfver det af statsutskottet afgifna betänkandet angående det nya statslånet. Tankarne voro mycket delade i denna fråga, hvilket ej kan förundra någon, då detta förslag framkom först lör några dagar sedan, så att knappast öfverraskningen haft tid att lägga sig, innan man skulle stanna vid ett definitirt beslut, Ty — säger Dag. Nyh. — att detta förslag var egnadt att väcka ötverraskning, kan ingen neka. Man hade på sin höjd väntat ett förslag å 4 mil ioner, hvarmed nuvarande behofvet godt skulle kunna syllas, och så kommer statsutskottet och föreslår ett lan af 30 mill. för att med 46 användas till Jernvägsbyggnader framdeles. För betänkandet uppträdde hrr Posse, Berger. C. A. Larsson, Key, John Ericson, Per Nilsson i Espö, And. Aug. Andersson, Björck och Hessle. De förnämsta skäl, som af dessa talare anfördes, voro: vådan för statens kredit att oupphörligt upptaga smålån på kortare tid, hvilka dessutom älvou alltid blisva dyrare; nödvåndigheten af att i hvad fall som helst låna penningar till jernvägsbyggnadernas sortsättande samt gagnet af att på en gång få ett inhemskt fondsystem. Å motsatta sidan yttrade sig: hr Gripenstedt, som ej ville erkänna någon annan grund för låns upptagande än ett verkligt föreliggande behof, hvilket för närvarande är omkring 4 millioner, samt tilllika ansåg att alla de förhållanden, som stå i sammanhang med ett fondsystem, icke kunna anses vara fullt utredda här i landot; tal. anmärkte slutligen det egna i hans ställning till denna flåga, då han, som ofta fått uppbära förebråelsor för att vilja gå för fort, nu måste den sista gången han kanske höjer sin stämma inom Sveriges rikslörsamling, uttala ett varningens ord till dem, som vilja gå ändå fortare; hr Sjöberg, som visade att grundlagen ej medgifver statsutskottet någon rätt att sjelfmant framkomma med ett dylikt förslag, angående hvilket talaren för sin del ansåg regeringen böra taga initiativ; hrr Liljencrantz, IIedengren, v. Troil, Carl Ivarsson, Kolmodin, Hierta m. fl. ansågo tiden nu vara alldeles för knapp och tanken på bemresan allt för liflig, att kammaren med tillbörligt lugn kunde inlåta sig på den allvarsamma frågan om godkännande af ett nytt läne-ystem. Hr key uitolade visserligen som sin öfvertygelse, att kammarens ledamöter gerna skulle stanna åtta dagar om så behöfdes, för att rådgöra om den nya länefrågan, men då ingen annan instämde med honom, hvaremot flera öppet uttalade en alldeles motsatt åsigt, kan man ha skäl för det antagande att hr Key var ensam om sin mening i detta fall. Alla tal., som ej ville bifalla det stora lånet, förenade sig om att bevilja upptagandet af ett 4 millioners-lån på sätt, som utskottet i andra punkten soreslagit, och blef detta kammarens beslut. Den sörsta punkten, om att upplåna 30 millioner, förkastades med 115 röster mot 35. Båda kamrarne sammanträdde äfven i Thorsdags afton kl. 8 e. m. Utom det att åtskilliga skrifvelseförslag justerades, bordlades förslag till voteringspropositionen i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande beloppet af det statslån, som skall upptagas. Den gemensamma voteringen härom skall ega rum i dag på f. m. Gudstjenst kommer derefter att hållas kl. 12 midd., hvarefter riksdagen med sedvanliga ceremonier af konungen hemförlofvas.